saradise

Åh, ibland är det så förbannat svårt att vara en tålmodig förälder.

För en stund sedan tappade jag det helt vid middagsbordet. Jag slog näven(handflatan) i bordet och vrålade att nu fan räcker det!!! Lyfte ner honom och fortsatte med att slutar du inte slåss så får du inte vara med. Så nu kan du gott vara utan mat, varpå jag stormade ut i köket och satte tallriken på diskbänken.

Japp, ordagrant. Orsaken är att Charlie har lagt till sig ofog med att slåss så fort han inte får som han vill. Och missar han första gången så går han till attack igen.

Dom senaste dagarna har han slagits väldigt mycket och tillrättavisningarna har haglat till höger och vänster. Men idag tappade jag det helt. Men ångesten lät inte vänta på sig, utan jag bad om ursäkt så fort han sansat sig. Dock fick Jocke assistera genom att hämta tillbaka maten.

Jag anser mig ändå vara rätt tålmodig men det som går mig mest på nerverna är nog att han inte förstår vad som är rätt och fel fastän jag förklarar tuuuuusen gånger!

Får väl förklara tuuuuusen gånger till..